Lars Kolkatablogg januari 2018, del 4

Läs Bloggens del 1: 
10-16 januri 2018

Läs Bloggens del 2:
17-23 januari 2018

Läs Bloggens del 3: 24-30 januari 2018

 

Av Lars Eklund, sydasien@sydasien.se

cccccc

Fjärde veckan 31 januari-8 februari 2018

cccccccc

Onsdag 31 januari: Lake Club

Vintern är definitivt slut, det är fortfarande behagligt men temperaturen har stigit till 27-28 på dagen och man behöver bara ett tunt lakan över sig på natten. Tog dagen easy, vilade mycket och läste i mina böcker. Irriterande dock att min dagsranson av Internet genom Airtel på 1 GB tog slut redan tidigt på morgonen – obegripligt, men fick låna kraft av Rana att lägga upp bilder från min stadsvandring på Facebook men hade sedan ingen tillgång till mail och Internet på hela dagen.
Inte förrän på kvällen när jag följde med Rana och Boni på Lake Club vd Rabindra Sarovar (Sjöarna) och kunde utnyttja deras wifi. Rana är medlem i denna klubb och kan därmed njuta av att behagfullt sitta på gräsmattan ett stenkast från vattnet vackra kvällar som i dag, dricka whiskey och käka snacks innan man går in i klubbhuset och i luftkonditionerade lokaler inta en utsökt middag. Kolkata vimlar av klubbar för alla samhällsklasser, de rikaste och mäktigaste är medlemmar i de exklusiva Bengal Club eller Calcutta Club – med anor från kolonialtiden, sedan finns det mittemellanklubbar typ Lake Club, Tollygunge Club och Calcutta Rowing Club för the upcoming professionals, och slutligen finns det en uppsjö av företagsanknutna klubbar typ Cossipore club i Dumdum, grannskapsklubbar och sportklubbar även för de mindre väl bemedlade.
En annan sak jag faktiskt gjorde i dag var att lämna in en tavla av svärfar Annada Munshi för ny inramning. Jag fann den nämligen undanstoppad i arbetsrummet liggande med trasig ram. 300 rupees kostar det för nytt glas och metallram. Klart imorgon kl 18. Ska jag sätta upp på väggen här i lägenheten. Passade också på att köpa nya strumpor i Big Bazar (varuhuset i Lake Mall) och borste och badrumsskrapa i en liten butik om hörnet. Har gjort det riktigt fint i lägenheten.

Torsdag 1 februari – Calcutta Book Fair

Ännu en dag då min Internetkvot på 1 GB tycks försvunnen på nolltid. Hann ladda ner min tidning och skicka ett par viktiga mail men sen var det slut. Dock kunde jag under dagen använda mig av andras Internet och av wifi ett par gånger.
Idag besökte jag Calcutta Book Fair, världens största bokmässa i antalet besökare räknat, i år med ny placering nära stadion i Salt Lake, en rejäl bit hemifrån så jag fick punga ut med 250 rupees (35 kronor) för taxifärden. Egentligen skulle jag haft sällskap av Mishtu och hade tänkt hämta honom vid Shyambazar, men han hade ringt på morgonen och sagt att han inte klarade att gå på bokmässa med dåligt ben.
Så jag gjorde mässan på egen hand och var där ganska snart efter man öppnade portarna vid 12, så jag kunde strosa runt i bokhandlarstånden utan att trängas med de väldiga folkmassor som kommer framåt kvällen (och som däremot började komma när jag var på väg att bege mig vidare vid 15-tiden).
Som den Kolkata- och Tagorenörd jag är inhandlade jag främst sådan litteratur och ett fynd fann jag nästan direkt i Rabindra Bharati Universitys shop, ett en volym med fotografier från Tagores liv, A journey through the Lenses. Sedan till Supernova Publishers med en uppsjö intressanta böcker, och jag fastnade för Sunil Gangopadhyays Ranu & Bhanu. The Poet and his Muse liksom Gouri Prasad Ghoshs Glimpses of Paradise, Selected Poems and Songs by Rabindranath Tagore, samt av nyfikenhet en nyutgåva av tyska forskaren Holger Kerstens bok Jesus lived in India. His unknown life before and after the Crucifixion, först utgiven 1981. Sedan var min väska full, och alla andra intressanta böcker jag fann hos bland andra Oxford University Press och oerhört intressanta Delhi-förlaget Primus Books, fick bli till anteckningar att eventuellt beställa hem så småningom från Amazon. Primus har en ambitiös utgivning av ytterst välrenommerade och personligen bekanta indiska och internationella forskares akademiska verk, exempelvis Raj Sekhar Basu, Anjali Gera Roy, Dietmar Rothermund, Om Prakash, Amiya P Sen, Uwe Skoda, Lipi Ghosh, Margret Frenz, Sanjukta Das Gupta och Anasua Basu Ray Chaudhury.
Från Salt Lake tog jag ånyo taxi men denna gång till Paikpara och Tala Park via Laketown, var sugen på att äta singaras av bästa kvalitet (vet inget annat ställe i Kolkata som har godare sådana läckra piroger än i Paikpara). Och naturligtvis ville jag träffa Polly, Banjul, Ivy och Irene ännu en gång innan jag far åter till Sverige. Fick vänta till femtiden innan Banjul kunde gå iväg och införskaffa dessa singaras som bara går att köpa färska dels på morgonen och dels just på seneftermiddagen/förkvällen.
Tog tunnelbanan hem från Belgachia och utnyttjade nu min senioritet och fick sittplats i pensionärszonen och hade en trevlig konversation med en äldre man vid min sida hela vägen ner till centrum, där det sedan blev smockfullt av resenärer påstigna vid stationerna Central, Esplanade och Park Street på väg hem efter jobbet. Med följd att det blev ett knuffande utan like för att lyckas tränga sig fram till utgången och stiga av tåget i Kalighat.

Fredag 2 februari – Calcutta University

På morgonen ringde min gode vän Rajsekhar Basu, Head of Department för historiska institutionen vid University of Calcutta, belägen i universitetets Alipore-campus. Sist vi sågs var när Rajsekhar var ICCR-professor i Litauens huvudstad Vilnius 2014 och Bubu och jag hälsade på honom och hans famij. Läs min Vilnius-rapport).
Han har varit i Sverige flera gånger, framför allt till Uppsala som haft ett mångårigt samarbete med Calcutta University (som lustigt eller typiskt nog behållit gamla namnet på staden!), men han har också varit inbjuden av SASNET till Lund för att föreläsa.
Han ringde mig i alla fall för att föreslå att jag kunde vara med på en pågående konferens arrangerad av unversitetets Institute of Foreign Policy Studies (lett av professor Shantanu Chakrabarti - ytterligare en gammal bekant från SASNET-åren sedan ett besök jag gjorde här på universitetet 2012, läs min kompletta rapport) - i syfte att utveckla ett samarbete kring kursplaner och liknande med University of East Anglia och dess India Dialogue-centrum. Delegationen från East Anglia leddes av den välkände forskaren Daniel Rycroft, som är specialist på adivasis, Indiens ursprungsbefolkningar, och bestod för övrigt av två research directors (byråkrater) samt professor Balasubrahmanyam Chandrasekhar, Afrika-forskare från Institute of Commonwealth Stidies vid University of London,. Bild på Rajsekhar Basu och Daniel Rycroft.
Uber-taxi dit, Uber-taxi hem, så smidigt och smart. 

Lördag 3 februari – Dum Dum

Dum Dum är inte bara namnet på en kaotisk befolkningstät nordlig förstad till Kolkata (dit jag tog mig i förmiddags för att hälsa på Ritayan Chatterjee och hans föräldrar) och det förutvarande namnet på Kolkatas flygplats utan också namnet på den första ammunitionsfabriken som den brittiska kolonialregimen lät uppföra i Indien 1846 just här i Dum Dum, en bit från Lord Robert Clives - mannen som säkrade brittiska Ostindiska Kompaniets kontroll över Bengalen genom slaget vid Plassey 1757 - sommarvilla (bild av dagens vansköttta ruin).
Dumdum är därtill beteckningen för den vidriga ammunition som man började tillverka här som en direkt följd av bittra erfarenheter från det första anglo-afghanska kriget 1839-40 (som britterna vann men sedan fick se hela sin armékår massakrerad av sluga afghaner som lagt sig i bakhåll vid britternas återtåg ner genom Khyberpasset). Det skapade stor bitterhet i England och upphov till en brittisk uppfattning att afghaner är lömska individer förekommande ännu i sen tid – jag mötte unga engelsmän på 1970-talet som reste i Afghanistan som bar på den fördomen. Det speciellla med dumdumkulor är att 
att de är konstruerade så att de expanderar vid träff och därför åsamkar mer skada än helmantlad ammunition med samma kaliber. Dumdum-kulorna blev så småningom flitigt använda i det påföljande andra anglo-afghanska kriget 1878-80. De vidriga kulorna förbjöds officiellt genom en internationell traktat år 1896.

Nåväl, dagens besök hade inga likheter med den brutala historien, utan var ett enbart angenämt olch trevligt besök till våra vänner.
Men först hade jag en skön morgon, då jag postade ett inlägg på Facebook från min frukoststund på terrassen med informationen att dagens temperatur i Kolkata beräknas variera mellan 16 och 30 grader, och fick reaktioner hemifrån med bildbevis att det minsann snöat i Lund och det dessutom väntas tvåsiffriga minusgrader i veckan lagom till min hemfärd. Brrr…

Gav mig av hemifrån vid 11, tog metron hela vägen upp till Dum Dum på 20 minuter, med seniorplats. Väl framme rådde ett organiserat kaos med ett myller av folk på väg i alla riktningar och jag stod naturligtvis på fel ställe och väntade på Ritayan, så det tog ett tag innan vi kom till rätta, men sedan blev det till att tränga in sig i en autoriksha för att fara till Nagerbazar och sedan ännu en längs Jessore Rd road till Dum Dum Cantt. Station. Och inte nog med det, bro över järnvägen och sedan avslutningsvis en cykelriksha in i myllret av trånga gränder, i en stadsdel omöjlig att hitta rätt i utan gps eller guide.
Som vanligt blev det en trevlig eftermiddag med suveränt god mat hos Ritayans föräldrar, och dessutom kom en trevlig kollega till honom, en tjej som jobbar på samma college som han. Huset var dessutom som nytt, man hade nämligen tvingats höja golvet för att undvika översvämningar framöver och då tog man tillfället i akt att också bygga nytt fint kök och badrum.
Eftermiddagssolen upplevde vi uppe på taket, innan jag begav mig av hemåt, nu med Uber taxi hela vägen till Lake Market. Tog 1,5 timme i kvällsrusningen, kostnad för odelad Uberbil 401,50 Rs.

Söndag 4 februari – RSS & Street Art Festival & god öl

Myggor, jag har inte nämnt ett ord om dessa förbaskade odjur, men det är inte så konstigt faktiskt för hemma på Sardar Sankar Rd har jag knappt märkt av att det finns mygg, inte ett enda myggbett har jag fått hemma. Men när jag besökte Dum Dum märkte jag skillnad, där ute i förorten var det som vanligt irriterande mycket mygg mitt på dagen men framförallt i solnedgången när jag väntade på taxi.
I dag har jag mestadels vilat och tagit det lugnt, läst ut Ahmed Rashids bok Talibanerna i nyutgåva.
Men så tog jag en promenad på seneftermiddagen och vandrade lite på måfå i kvarteren norr om Rashbehari Avenue, rundade Deshapriya Park, tog mig bort till Gol Park och sedan hemåt igen, Och som man alltid gör här i Kolkata, närhelst man gör en resa eller bara rör på sig upplever man spännande saker. Vid parken eller snarare på gatan utanför, pågick en samling av RSS (Rashtriya Swayamsevak Sangh – indiska frivilligkåren), en exercisövning med ett hundratal uniformsklädda män i bruna byxor, svarta huvor och med bambukäppar som attribut. Hinduiska mantras reciterades ömsom med militära kommandon och en slags perverterad hitlerhälsning. Många verkade synnerligen ovana vid disciplinen, uppenbart är det något nytt som nu är på gång. Dessa hindufundamentalister marscherande på Kolkatas gator, skrämmande.
Betydligt trevligare när jag i trakten av Hindusthan Park fann en avspärrad gata med inträdesbiljett på 20 rupees för att släppas förbi. Det var så kallad Art Street Festival på Unicorn Street, en festlig marknad med konstutställningar, musikframträdanden och servering av alla möjliga maträtter.  Umgängesspråket bland besökarna var engelska, vilket störde mig. Läste en intressant artikel häromdagen om att det för närvarande växer fram en ny klass eller kast av unga storstadsbor ur eliten som helt övergått till att prata engelska i stället för sina egna indiska modersmål. Här var det som en demonstration därav.
Måhända finns det dock en annan enklare förklaring till varför det var som det var, nämligen att denna del av Kolkata är särskilt omtyckt av non-resident indians(NRI), kanske många av besökarna var unga bengaler bosatta i England som nu är på tillfälligt besök i Kolkata som jag själv.

Slutligen var jag supersugen på öl, och jag letade länge och väl för att finna en restaurang som serverar alkohol, Hade hört att Passang hittat en sådan vid Deshapriya Park, så jag gick åter därom på hemvägen och nu fann jag Burnt Garlic – en restaurang i anslutning till en biograf. Där beställde jag en jättegod pizza och en flaska Bira Blonde, en ny indisk öl som smakar delikat – betydligt godare än Kingfisher.

Måndag 5 februari – Kashmir & INLANSO

Ägnade större delen av dagen åt att skriva inledningen till en artikel om Kashmir som nättidningen SYDASIEN beställt av mig, och som jag känner mig säker nog att kunna skriva efter att ha läst den eminenta antologin Kashmir: History, Politics, Representation, sammanställd av amerikanska forskaren Chitralekha Zutshi.
På kvällen var jag dock hembjuden till mina Varanasi-vänner Deepak och Miriya som hyrt en möblerad lägenhet blott 10 minuters promenad från Lake Market på Shyama Prasad Road (SP Road). Likväl knepigt att hitta rätt ity jag fått fel uppgift om gatunummer vilket gjorde att gps:en lurade mig helt vilse, men efter viss förvirring, snabbt marscherande i den 30-gradiga värmen och ett telefonsamtal kom Deepak och hämtade mig utanför Jatin Das Parks metrostation.
Det blev en trevlig kväll god mat, öl – Kingfisher - och intensiva diskussioner om språkinstitutet INLANSO som efter en tuff period nu förefaller ha fått ny vind i seglen så jag kan gå vidare med marknadsföringsarbetet därav. Den tidigare aviserade bengali-språkkursen i Kolkata har just dragits i gång på försök med en student från Aarhus universitet i Danmark på plats, den ambitiöse och väldigt trevliga Jeevethan Selvachandran vars föräldrar kommer från Jaffna i den tamilska norra delen av Sri Lanka. Bild på Jeevethan, Lars och Deepak.

Tisdag 6 februari – Frisörbesök

Min internetsajt nordicsouthasianet.eu ligger nere sedan igår, och jag får inga besked från företaget som just tagit över ansvaret för sajten, Loopia, hur fort de kan åtgärda felet. Trist.
Gladare budskap är att jag gjort min sedvanliga avskedsklippning och rakning hos en lokal frisör i Shyambazar, 100 rupees för snygg frisyr och lena välrakade kinder. Passade på i samband med att jag hälsade på Buku och Mishtu för lunch (som Munjini tillagat innan hon gick till jobbet) och leka med dotterdottern. Mishtu följde med till frisören och efteråt korsade vi APC Road och drack den mest ljuvliga mjölkteblandningen serverad nånstans häri stan, i lermuggar något större än de vanliga. Erbjöds sittplats på en pall på trottoaren, och bredvid mig satt en man som ägnade sig åt en väldigt gammal viktig sysselsättning, nämligen att skriva officiella dokument, ansökningar och liknande åt folk som inte själva har möjlighet därtill. Vanligt förekommande utanför domstolarna exempelvis. Han blev mäkta stolt när jag frågade vad det var skrivmaskin han hade, jo det var en Remington av bästa sort. Han pekade mot en databutik i närheten och förklarade att han minsann tänker hålla fast vid sin gamla manuella skrivmaskin, något som illustrerar min tes att i Kolkata finns allting samtidigt sida vid sida, från gammal teknik till allra senaste. 

Tog tunnelbana båda vägarna till/från Shyambazar, med som vanligt nu unga medresenärer som omedelbart erbjöd mig seniorplats.
I förmiddags tog jag en långpromenad ner till sjöarna och strosade runt, men var genomsvett när jag kom hem, idag har det säkert varit 32 grader. Så det fick bli en dusch innan färden till Shyambazar. Och på kvällen gick jag tillbaka till Burning Garlic-restaurangen för jag var så sugen på att åter smaka den goda Bira-ölen, 325 rupees för en liten flaska, dyrt för indiska mått mätt men värt pengarna.
Här hemma har jag i princip packat klart för hemfärd på torsdag.

Onsdag 7 februari – Packad och klar

Klockan 3 på eftermiddagen indisk tid (halv 11 på förmiddagen svensk tid) kom äntligen det mail jag väntat på i två dygn, att Loopia analyserat felet och åtgärdat att min webbsajt åter fungerar. Orsaken var att hemsidans ”.htaccessfil saknat vissa data”, vilket säger mig ingenting… Jag hade kikat och kikat varje timme på mailen, sittande i sovrummet med en fläkt i gång (nu är det riktigt varmt, väl över 30 grader), men när jag gick ut för en promenad och gick till en Barista-bar några kvarter bort och drack en iced coffee, ja då kom mailet.
Snabbt hem igen och lade in de senaste tre dagarnas blogg. Lägenheten är renstädad, köksattiraljerna förpackade i plastpåsar, privatbibliotekets böcker likaså inlagda i tygpåsar, alla filtar, kuddar och övriga ägodelar instoppade i skåp, och min fantastiska HP-färglaserskrivare väl inlindad i en gammal sari. Orsak till allt detta är naturligtvis att man vill slippa det envisa smutslager som ganska snabbt lägger sig över allt som är framme om man inte har tillsluten lägenhet med luftkonditionering (vilket vi inte har), och ytterst framkallat av den dåliga luften.
Min resväska är färdigpackad, packningen kompletterades idag med te, snacks och jordnötter som Bubu beställt och som Rana inhandlat åt mig. Imorgon går planet från Kolkata kl 10.00, och från Delhi kl 14.00. Framme på Kastrup 17.30 dansk tid.
Har förresten börjat läsa Sunil Gangopadhays bok Ranu och Bhanu som är en intressant skildring av den djupa vänskapen mellan den 57-årige Rabindranath Tagore och den unga  flickan Renu, sedermera gift med industrimagnaten Sir Biren Mukherjee.

Torsdag 8 februari – hemresa till Sverige 

Sitter och väntar på avgång på Netaji Subhas Chandra Bose Airport i Kolkata, döpt efter den frihetshjälte som bengalerna värderar högre än Mahatma Gandhi.
Helmulet och disigt, inte så varmt. Steg upp kvart i sex och åt min sista frukost på terrassen för den här gången. Rana hjälpte mig att finna en taxi som körde med mätare, 305 rupees till flygplatsen, gav 400.
Snart är resan över för den här gången, återgår till pensionärsvardagen fylld med aktivitet i Lund. Nedan en flygbild tagen av mig över Afghanistan.