Lars Kolkatablogg januari 2018, del 3

Läs Bloggens del 1: 
10-16 januri 2018

Läs Bloggens del 2:
17-23 januari 2018

 

Av Lars Eklund, sydasien@sydasien.se

cccccc

Tredje veckan 24-30 januari 2018

cccccccc

Onsdag 24 januari: Dover Lane Music Conference

I 66 år har Dover Lane Music Conference ägt rum, och jag har minsann aldrig varit där! Skam, för detta är något helt makalöst, i fyra dagar i januari varje år pågår denna enastående festival med de absolut bästa klassiska artisterna på plats som uppträder i konserter som varar från cirka 9 på kvällen till 5 på morgonen.
Det är i regel artister som för övrigt turnerar land och rike runt i Indien liksom i Europa och Amerika. Nu var det äntligen dags att gottgöra min bristande närvaro. Med fribiljetter som angav oss såsom varande ”gäster till artisterna” trodde Lars G och jag att vi därmed skulle belönas med bästa placering i den väldiga konsertlokalen som var Nazrul Mancha invid Sjöarna i södra Kolkata. Döm om vår förvåning när vi i stället hänviades till simpla plaststolar längst bak i salongen. Vilket dock inte påverkade vår uppskattning av musiken som serverades denna natt - fullständigt lysande. 
Konserten inleddes med en två timmar lång sarod-konsert med i musikerkretsar välbekante Portho Sarath, och därefter intogs scenen av en ny ensemble för att ackompanjera likaledes berömde sångarvirtuosen Rashid Khan som sjunger khyal-sång enligt Rampur gharana-traditionen. En sångstil som kan vara svår att ta till sig initialt för ett västerländskt musiköra, men som man lär sig upskatta för dess enorma kraft i uttrycket, dess tekniska precision och känslan i sången. Mäktigt sannerligen. Utanför konserthallen råder dessutom en skön marknadsstämning med stånd som sålde läckra kycklingrätter, firni, gott te och mycket annat. Vilken natt! säger jag bara, även om vi inte orkade hålla ut tills mer än halva natten innan vi promenerade den korta vägen hem via ödsliga gator, Southern Avenue och Lake Road.
 

Tidigare på dagen träffade vi våra Bhutan-vänner Johan Westman och familjen Passang, men vi hann inte göra någon aktivitet i Kolkata med dem ity de var tvungna att skynda tillbaka till Samtse respektive Thimphu, och de lyckats få biljetter till Siliguritåget med avfärd från Sealdah Station redan 13.40 idag. Johan flyger nämligen tillsammans med professor Purna Subba till Sverige om några få dagar för att träffa Samtse College of Education’s Linnaeus Palme- och Erasmus-projektpartners Lena Andersson och Annika Andersson vid matematikinstitutionen på lärarhögskolan, Malmö universitet (ett samarbetsprojekt som jag förmedlade kontakterna till vid mitt Bhutanbesök i maj 2017).

Torsdag 25 januari: Rabindra Bharati University

Idag var det åter dags för Lars G att föreläsa om ikonkonsten, och det på det andra stora universitetet med direkt anknytning till Rabindranath Tagore, nämligen Rabindra Bharati University i Kolkata, ett universitet vars ursprungliga campus utgörs av Tagorefamiljens gamla palats i Jorasanko mitt inne i centrum. Det var där Bubu studerade för länge sedan, men det var inte platsen för dagens seminarium utan det ägde rum i det nya betydligt större campusområdet i Agarpara invid Barrackpore Trunk Road (BT Road) längst uppe i norra Kolkata.
Jag besökte universitetet för tre år sedan för Sydasiennätverket SASNETs räkning och blev då god vän med universitetets ytterst dynamiske och sällsynt trevliga Vice Chancellor Sabyasachi Basu Ray Chaudhury, och han tände direkt på idén när jag för ett par månader sedan föreslog att Lars G skulle hålla ett seminarium på hans universitet.
Lång väg att fara från Lake Market, men genom att ta metron från Kalighat upp till Shyambazar kom vi snabbt genom hela stan och behövde sedan bara ta en taxi sista biten över Tala Bridge och någon kilometer på den sanslöst hårt trafikerade BT Road.
Vi blev varmt mottagna av rektor på hans expedition och dit kom även dekanen för konstnärliga fakulteten, registratorn för universitetet och flera av professorerna inom ämnena konsthistoria, skulptur och visual arts. Vi bjöds på en rundtur i konstinstitutionernas byggnad och sedan var det dags för seminarium. Som blev en oerhört lyckad tillställning, med Lars i högform och med massor av intresserade studenter som efteråt ställde intelligenta frågor, och professorer som bjöd på sitt kunnande om indiska motsvarigheter till den kristna ikonkonsten. Slutligen hade vi ett givande samtal med rektor och några medarbetare om dagens Indien återigen på hans tjänsterum.
Ola Taxi åter till Lake Market eftersom vi fått stora blomsteruppsättningar både Lars och jag plus universitetets sedvanliga tekopps-present (som jag nu har två av). En timme och 20 minuter tvärs genom stan längs vad som förr kallades Upper och Lower Circular Rd men nu givetvis har indiskt namn, Acharya Prafulla Chandra (APC) Road. 

Kvällens middag intog vi på ett nytt fynd, en Tandoor-restaurang runt hörnet från vårt hus, på andra våningen. Ny sedan sex månader säger Rana. God mat, mycket unga gäster och priset i särklass, hälften mot Park Street-restaurangernas. Bara öl som fattas!
 

Fredag 26 januari: Nationaldagen

Indien vill så gärna framstå som en supermakt, det framstår tydligt efter att ha ägnat hela förmiddagen åt att titta på indisk tv:s direktsändning från den stora Republic Day-paraden i New Delhi. Liksom forna tiders sovjetiska parader på Röda torget i Moskva är det i stor utsträckning en militärparad där man visar upp landets militära förmåga i form av stridsvagnar, flygplan, luftvärnsradar och kryssningsmissiler för både kortdistans och långdistans, gissa vilka fiendenationer man tänker på... .
Det ena regementet efter det andra paraderade förbi hederstribunen där för dagen premiärminister Narendra Modi (flitigt visad i bild) satt omgiven av gästande statschefer från 9 av de 10 Asean-länderna - presidenter, premiärministrar och sultanen av Brunei - samt parlamentsledamoten Aung San Suu Kyi representerande det tionde Aseanlandet Burma/Myanmar.
Hela dagens aktivitet inleddes med att högtidlighålla minnet av de soldater som omkommit i strid under året i sitt ”försvar av fosterlandet”, en verksamhet som lustigt nog (om man nu kan kalla mänskliga tragedier för lustiga) till stor del bedrivs inom landet i Kashmir, Chhatisgarh och i de nordöstra delstaterna.
Efter militärparaden kom så delstaternas väldiga tablå-vagnar påminnnande om Lundakarneval, många smakfullt dekorerade med typiska miljöer från respektive delstat och med vackert utstyrda dansare, i år desutom ett fokus på adivasis, stamfolkskultur, och Maharashtra-vagnen en formidabel hyllning till marathafolkets 1800-talsledare Shivaji.  Vill man kan man dock tolka urvalet av vagnar politiskt, det är förmodligen ingen slump att de delstater som inom kort går till delstatsval, bland andra Karnataka och Tripura, var väl representerade medan andra stater som Västbengalen i år enligt uppgift inte fick vara med. Se bild på Tripuras vagn.
Koppla därtill att tv-kamerorna ideligen fogade in bilder på en leende och charmerande premiärminister men också pa det styrande BJP-partiets andreman Amit Shah. Oppositionspartiernas företrädare, däribland kongresspartiets ledare Rahul Gandhi (son till Rajiv och Sonia Gandhi), hade däremot placerats på fjärde läktarraden och nonchalerades helt.

På kvällen var vi bjudna hem till svägerska Buku och hennes man Mishtu (Avijit Bagchi) i deras enkla men charmiga lägenhet på Bidhan Sarani nummer 109, i ett 160 år gammalt hus längst uppe i norra Kolkata ett stenkast från femvägskorsningen i Shyambazar med dess förgyllda ryttarstaty av Subhas Chandra Bose (den enda historiska person som konkurrerar med Tagore i antalet statyer här i Bengalen - fast om man räknar med all slags affischering etc. vinner solklart nuvarande chefsministern Mamata Bannerjee som leende syns överallt och som sedan hennes parti Trinamool Congress tog över styret 2011 lyckats totalt marginalisera vänsterfronten och dess ledande parti CPI(M) som dessförinnan hade makten i delstaten i 35 år).
När jag kom till Kolkata eller Calcutta som det hette då första gången den 1 maj 1982 (vilket var 10 år efter första Indienresan) var det just hit jag sökte mig då jag av min gode vän Jamil Mustafa i Göteborg fått denna adress för att träffa familjen Munshi, som han var bekant med sedan många år. Blev hjärtligt mottagen av det ytterst sympatiska konstnärsparet Buku och Mishtu och på kvällen den 2 maj följde jag och min fotograf-reskamrat Helge Rubin med dem till Tala Park Avenue för att träffa det som kom att bli min svärfar, Annada Munshi, och hela den fantastiska familjen bestående i huvudsak av musiker och konstnärer. Just när jag och Helge skulle fara tillbaka till det sunkiga hotellet på Sudder Street kom så Bubu hem från övning med sin musik- och dansensemble Santiniketan Ashramik Sangha, och mina känslor visste ingen  gräns, insåg direkt att detta var en underbar människa.
Nästa dag hade jag redan bestämt med Buku och hennes man att jag skulle följa med dem på bio för att se Aparna Sens lysande film 33 Chowringhee Lane, och väl ankommen till bion fann jag till min stora glädje att också Bubu var där. Resten är historia, vi gifte oss sju månader senare och Bubu kom till Sverige i januari 1983.
Nåväl, nu denna dag for vi med Rana och Boni i deras bil från Sardar Sankar Rd till några kvarter innan Shyambazar, lyckades parkera på en av de smala gränder som präglar området - som faktiskt är relativt oförändrat sedan 1800-talet. Inne i gyttret av gränder finns för övrigt en minnesplakett över fotbollslaget Mohun Bagan som bildades här, ett lag som konkurrerat genom decennierna med East Bengal om att vara Kolkatas ledande fotbolllslag. Munjini (Shivapriya Bagchi), Bukus dotter som undervisar i dans på Loreto Convent School i Kolkata, och hennes banktjänstemannamake Amitava Ghosh och dotter Anandini (men kallad Junia) var också här. Munjini hade laget maten som var en blandning av indiskt (ris och alu dom) och europeisk kycklingfärsgryta. I väntan på maten tog jag en promenad genom basar-butikerna som ligger tätt kring Shyambazar, fullt folkliv fastän klockan var åtta på kvällen och det var allmän helgdag. En återseendets glädje att åter röra sig i det mycket genuinare norra Kolkata jämfört med ”finare” södra delen av staden
.
Buku visade upp prov på sin konst under kvällen (se foto) och fick många uppskatttande kommentarer av Lars Gerdmar.

 

Lördag 27 januari: Dakshinapan, Sjöarna och möte med Christabel

Har gått ner drygt två kilo sedan jag kom till Kolkata, tack vare kilometerlånga promenader med Lars G. Idag, sista dagen tillsammans - han flyger till Delhi tidigt söndag morgon. Vad gör vi då, jo naturligtvis promenerar en sträcka jag normalt sett brukar färdas med bil, till det trevliga shoppingcentret Dakshinapan vid Dhakuria Bridge, ett center fullt med butiker som säljer kläder, möbler och hantverk från en lång rad delstater i Indien. 
Det blev en skön vandring ner till Sjöarna och längs dess stränder och slutligen förbi det buddhistiska templet och över järnvägen för att nå Dakshinapan. Som fick goda kunder i oss. Lars G fastnade i Punjabs butik och köpte en marmortavla, en utsökt bröllopssari i rött och en intrikat mönstrad schal. Själv inhandlade jag två flätade bambupallar från Tripura i den delstatens butik för Kolkata-lägenheten. Efter en kaffe och ett kort besök í Kashmir-butiken där Lars G var intresserad av att studera de utsökta sidenmattorna tog vi taxi hem till Lake Market.

På kvällen hade vi avtalat träff med Christabel Royan, som arbetar för Nordic Centre in India (NCI) och har flyttat från Hyderabad till Kolkata för ett halvår sedan. Hon hjälper Lars med hans resa runt Indien. Vi bjöd henne nu på middag på Kwality-restaurangen på Park Street, och för mig var det ett viktigt möte eftersom jag tidigare inte träffat Christabel. Diskuterade olika frågor rörande NCI som just bytt nordisk hemvist från Umeå universitet till Aarhus i Danmark, och min vän Uwe Skoda på universitetet där blivit utsedd till ny ordförande för NCI-konsortiet. Vi talade också om SASNET och den förändring som det nätverket genomgått sedan jag pensionerade mig för ett år sedan. Christabel saknar det omfattande historiska arkiv om nordisk Sydasienforskning som utgjordes av den webbsajt jag byggde upp från 2001 men som skrotades 2016, och hon efterlyste likaså de initierade nyhetsbrev jag ansvarade för (och som jag nu kör i egen regi så länge jag orkar helt med egna medel). 

Söndag 28 januari: Avsked från Lars G & besöka svåger i Salt Lake

Väckt av Lars kvart i fem imorse, då han färdigpackad gav sig av mot Delhi. Jag följde honom till Rashbehari Avenue och där var inga problem att hitta en taxi att köra honom till flygplatsen för 500 rupees. Lars såg starkt fram emot att i Delhi träffa vännen och tillika nyutnämnde svenske kardinalen Anders Arborelius som just nu befinner sig i staden en route to Myanmar.
Nedtecknat klockan kvart i 12 när jag suttit och skrivit några timmar, och ätit frukost på terassen liksom jag gjort alla dagar med Lars G.
På kvällen var jag och Boni o Rana inbjudna till min svåger Tutu (Pabitrajit Munshi) och hustru Tuki ute i Bidhan Nagar (Salt Lake), vi for dit vid 17-tiden. Trevlig kväll, vi tittade på gamla bilder, pratade om döttrarnas frmgångsrika yrkesliv i Mumbai respektive Delhi (Indian Express) och träffade några ytterligare släkt/vänner som kom på besök. Som vanligt när man är inbjuden till någon här så umgås man i flera timmar innan man äter middag, och sedan åker man hem direkt efter det. Annorlunda rutiner mot hemma i Sverige.

Måndag 29 januari:

Ägnade dagen åt att korrläsa och redigera in några delvis omändrade kapitel i Staffan Lindbergs och min kommande Indienbok som snart är publiceringsklar på Palmkrons förlag i Lund. Detta i mitt mysiga arbetsrum högst upp i lägenheten.

Enda avbrottet var att jag tog mina trasiga lågprisskor nyligen köpta i Sverige ner till skomakaren som varje dag sitter på hörnet ett kvarter bort, och för en kostnad av 150 rupees (20 kronor) sydde han om skorna så att de nu håller för all framtid samt putsade upp dem. En timmes jobb.

FOTOPRESENTATION

Tisdag 30 januari:

Ännu en strålande solig morgon, och än råder behagfull svensk sommarvärme. käkat min frukost bestående av kaffe, rostat bröd, smör, ost, jordnötssmör, dahi (youghurt) och druvjuice ute på takterassen klockan 7.00 (02.30 svensk tid), läst dagens Sydsvenskan på nätet och indiska toppnyheterna på The Hindus sajt, och gjort mina drag i Wordfeud.
Funderar på vad jag ska företa mig idag, kanske upptäcka någon del av staden som jag inte besökt tidigare... Middag blir det i alla fall här hemma, men en trappa ner hos Boni och Rana. 

Det blev en halvmils vandrng, jag tog en Ubertaxi tlll Princep Ghat invid Ganges i skuggan av Vidyasagar-bron. Beskådade monumneet över Sir James Princep, varftet jag promenerade längs flodstranden en vacker promenadväg till Babu Ghat. Tittade på Floatel, det flytande hotellet och sen genom stans centrum, BBD Bag, Lal Bazar, små gränder i muslimska områden så småningom till College Street. där jag intog en Chilli Chicken på Indian Coffee  House. Tunnelbana hem från Central. Rejält slitna fotsulor.
Bortsett från fötterna var det en ljuvlig upplevelse att för första gången vandra från det nyrestaurerade monumentet rest 1841 över orientalisten James Prinsep den fina leden längs flodstranden upp till Babughat.
För första gången på många år vandra genom entrum och fotografera, och efter några timmar nå fram till Indian Coffee House där jag beställde chili chicken för 100 rupees och kaffe för 20.
Efter tunnelbanefärden hemåt gick jag inte direkt hem utan först besökte jag IInd House, guest house på min gata med bar och restaurang en trappa upp. Det var Passang från Bhutan som upptäckte att det faktiskt finns ett ställe bara fem minuter hemifrån oss där man kan dricka öl, och det är ju toppen att veta. 260 rupees för en 65 centiliters flaska Kingfisher Strong.

Fortsättning för avslutande fjärde veckan följer men i nytt dokument